borgerlig-begravning

Borgerlig begravning

En borgerlig begravning är en begravning som inte följer Svenska kyrkans ordning eller ordningen enligt något annat trossamfund. Det innebär att den anordnas efter eget tycke, hålls i annan lokal än en kyrklig (oftast) och officianten kan vara i stort sett vem som helst. Andelen borgerliga begravningar har ökat kraftigt sedan relationen mellan staten och Svenska kyrkan förändrades 2000. Idag är ungefär var tionde begravning i Sverige borgerlig. Högst andel borgerliga begravningar har Stockholm och Uppsala län, där är 12,1 procent av begravningarna borgerliga. Värmland och Dalsland har med sina 4,1 procent minst andel borgerliga begravningar. Andelen fortsätter öka i hela landet eftersom fler lämnar Svenska kyrkan och allt fler känner till att det finns alternativ till begravningar enligt Svenska kyrkan eller annat trossamfund. Även medlemmar i Svenska kyrkan kan välja borgerlig begravning. Likaså kan en borgerlig begravning innehålla religiösa inslag – det är en vanlig missuppfattning att alla borgerliga begravningar helt saknar religiösa inslag.

Vem förrättar en borgerlig begravning?

Den som förrättar en borgerlig begravning kallas officiant. Det finns inga lagar eller regler kring vem som får vara officiant, utan det kan vara en anhörig, vän, arbetskamrat eller annan lämplig person. Det kan också vara fler än en person om så önskas. I vissa kommuner finns särskilda begravningsförrättare som man kan anlita. Dessa är personer som kommunen anser vara lämpliga att förrätta begravningar, men de behöver inte ha någon speciell utbildning. Beroende på kommun varierar kostnaden för att anlita en sådan förrättare, men priset ligger ofta runt 1 000 kronor för en begravning. I ett fåtal kommuner är begravningsförrättare kostnadsfritt om den avlidne bott och ska begravas i kommunen. För att ta reda på vad som gäller i aktuell kommun kan man besöka deras hemsida eller ringa kommunkontoret. Begravningsbyråer har ofta egna officianter som kan anlitas, dessa har genomgått Sveriges Begravningsbyråers Förbunds (SBF) utbildning för borgerliga begravningsförrättare.

Om man anlitar en professionell officiant får man ofta hjälp med att planera ceremonin, kanske har de en modell som de brukar använda sig av. Men annars är det upp till anhöriga och officianten att komma överens om hur ceremonin ska se ut.

Begravningsombud

Länsstyrelsen i varje län och kommun har skyldighet att utse ett så kallat begravningsombud som har till uppgift att företräda de som inte tillhör Svenska kyrkan. Begravningsombudet säkerställer att Svenska kyrkan använder begravningsavgiften till det som den är till för och inte till annan verksamhet. De ska bland annat se till att det finns gravplatser för de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan inom rimligt avstånd från hemförsamlingen. De undersöker också önskemål från dem som inte tillhör Svenska kyrkan och håller kontakt med andra trossamfund. Normalt sett behöver man som privatperson inte kontakta begravningsombudet, men det är bra att veta att de finns.

Hur ser en borgerlig begravning ut?

En borgerlig begravning kan i stort sett se ut hur som helst. Det gör det också svårt att beskriva en sådan begravning. Enligt svensk lagstiftning ska den avlidnes önskan om begravningens utformning följas så långt det är möjligt. Det kan finnas ekonomiska eller moraliska hinder som inte gör det möjligt att följa sådana önskningar hela vägen. Om den avlidne inte gjort sin önskan kring begravning känd är det upp till de anhöriga att anordna en begravning som de tror att den avlidne skulle uppskatta, och som de själva känner sig bekväma med. Det finns några saker som man måste göra och några saker man inte får göra på och runt en begravning, mer om detta nedan.

Ofta innehåller en borgerlig begravning musik, diktläsning, minnestal och personporträtt av den avlidne. Alla som är folkbokförda i Sverige har via begravningsavgiften rätt att kostnadsfritt hålla begravningsceremonin i en lokal som Svenska kyrkan upplåter – vanligast är i ett begravnings- eller krematoriekapell. Dessa ska då inte ha några religiösa inslag. Skulle anvisad lokal vara för liten för begravningssällskapet har Svenska kyrkan skyldighet att hänvisa till annan lämplig lokal. Annars går det lika bra att vara hemma, i stugan, på stranden, ute i naturen osv, men då får de som anordnar begravningen stå för kostnaderna för lokal. Det finns inga krav på att begravningsceremoni eller minnesstund måste ske i närheten av kistan eller urnan. Det finns heller inga regler kring när ceremonin ska äga rum – gravsättning måste dock ske inom en månad från dödsdagen.

En borgerlig begravning kan ske helt i avsaknad av religiösa element, men den kan lika gärna innehålla sådana. Den kan följa mer traditionella begravningars ordning eller utformas på ett helt unikt sätt. Det är dock ovanligt att en borgerlig begravning följer begravningsordningen enligt Svenska kyrkan. Detta eftersom den begravningsordningen är förbehållen Svenska kyrkans medlemmar och den avlidne antagligen lämnat Svenska kyrkan. Det finns dock inget egentligt hinder för att en avliden som inte är medlem i Svenska kyrkan får en kyrklig begravning, men det är upp till kyrkoherden att besluta om det. Det beror mycket på varför den avlidne valt att lämna Svenska kyrkan. Är man inte medlem i Svenska kyrkan men begravningen kommer att hållas i deras regi får man dock själv bekosta bl.a. kyrkolokal, präst och organist. Att en medlem i Svenska kyrkan väljer att ha en borgerlig begravning är inget problem – personen i fråga kanske inte tror på den kristna guden men är medlem för att stödja Svenska kyrkans hjälparbete.

Var sker gravsättningen?

Oavsett vilket, eller om något, trossamfund man tillhör, eller vilken typ av begravning man väljer, måste alla i Sverige gravsättas. Enligt lag måste gravsättning eller kremation ske inom en månad efter dödsdagen. Enligt lag måste den döde också ligga i en kista vid begravningen, oavsett om det är jordbegravning eller kremering. Däremot finns inga regler för huruvida gravsättningen måste ske i sambandmed begravningen eller om anhöriga måste närvara, det finns dock tillfällen när anhöriga inte får närvara.

Gravsättning sker på en begravningsplats eller en kyrkogård. Genom begravningsavgiften har man, förutom lokal och kremering, även rätt till kostnadsfri gravplats i 25 år. Vanligast är att man gravsätts i en grav i sin hemförsamling. Finns det tillräckligt med gravplatser kan man även välja andra begravningsplatser utanför hemförsamlingen.

Det finns några olika typer av gravar och sätt på vilket man kan gravsättas. Om man begravs i kista finns jordgrav och gravkammare, båda kan vara anpassade för en eller flera kistor. Sänkning av kista sker ofta i samband med begravningsceremonin och anhöriga får närvara.

Om den avlidne kremeras kan urnan begravas i en urngrav med plats för en eller flera urnor. Det kan också finns plats för urnor i en grav för kistor. Urnan kan annars placeras i en urnkammare, kallat kolumbarium, som är ett gravrum för urnor ovan eller under mark. Gravsättning av urna sker ofta en tid efter begravningen och anhöriga får närvara.

Om man inte vill begravas i urna kan askan strös i en askgravplats/lund. Den kan även strös eller grävas ner i en minneslund beroende på gravplatsens reglemente. I så fall märks plasten inte ut, utan i lunden finns en gemensam plats att lägga blommor eller tända ljus på. Vid denna typ av gravsättning får anhöriga normalt sett inte närvara.

Det går även att söka tillstånd hos länsstyrelsen för att få strö askan i naturen eller över vatten. Det viktiga är att platsen är lämplig och att askan hanteras på ett värdigt sätt. Får man tillstånd att sprida askan ska man även lämna in ett intyg om att askan spridits i enighet med tillståndet. Ansökan är kostnadsfri och kan göras antingen på www.lansstyrelsen.se eller via pappersblanketter. Ansökan kan dock inte göras i förväg utan endast efter konstaterat dödsfall. Om askspridningen ska ske över vatten används ofta en speciell urna som snabbt löses upp i vattnet.

Vad man får och inte får göra i samband med begravning och gravsättning

Oavsett vilken form av begravning man väljer finns det ett antal saker som man som anhörig och privatperson får och inte får göra i samband med begravningen. I och med att ramarna är firare kring en borgerlig begravning kan det vara bra att ha koll på några av de viktigaste sakerna. För en fullständig och mer detaljerad läsning kan man ladda ner Om begravning som finns på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations hemsida. Man kan även beställa skriften på samma sida eller fråga efter ett exemplar hos sin lokala församling.

Saker som man får göra själv inkluderar bland annat att ordna med svepning (klä den avlidne), dekorera kistan, använda eget bårtäcke och ta med egen jord till mullpåläggning vid begravningen. Det är även tillåtet att lägga minnessaker i kistan i samband med svepningen, t.ex. fotografier, hälsningar, någon speciell pryl osv. Det mesta går bra så länge det inte är brandfarligt eller explosivt, men man bör kolla med begravningshuvudmannen om man är osäker. Om den avlidne ska kremeras kan man lägga ner minnessakerna efter kremeringen, antingen i urnan eller bredvid den om den ska placeras i urngrav.

Om man har särskilt tillstånd från kyrkogårdsförvaltningen kan man tillverka egen kista eller urna. Vid egentillverkning ska man följa SBT:s ”Rekommenderad kravspecifikation för egentillverkande kistor eller askurna”, där finner man mått, material mm. Eftersom olika kyrkogårdsförvaltningar har olika regler och förutsättningar, för t.ex. kremering, bör man kolla vad som gäller innan man börjar tillverkningen. Enligt lag måste den avlidne ligga i en kista vid begravningen, oavsett om det är jordbegravning eller kremering.

Med tillstånd från kyrkogårdsförvaltningen kan man själv få gravsätta kistan eller urnan, samt välja eller tillverka gravsten eller annan gravanordning.

Några saker man inte får göra är att kremera, öppna en grav på allmän begravningsplats, gravsätta i släktgrav utan tillstånd från gravrättsinnehavaren, sprida askan i minneslund samt flytta kista/urna mellan olika gravplatser. Det är inte tillåtet att förvara askan hemma i väntan på gravsättning. Man får inte heller dela upp askan utan speciellt tillstånd från länsstyrelsen.

Läs mer om

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.