prata-om-doden

Att prata om döden och sorg

Det är svårt att prata om döden. Obekvämhet, skam eller rädsla gör att vi ofta distanserar oss från de som är döende eller i sorg. Detta kan öka känslan av isolation, ensamhet och hopplöshet. Därför är det viktigt att våga prata om döden och möta personer i sorg. Att vara en god lyssnare är det absolut viktigaste för att kunna stödja någon som sörjer en bortgång eller som själv ska dö. Att kunna ta farväl av en döende är också viktigt för den efterföljande sorgeprocessen.

Den här texten vänder sig till dig som har någon i din närhet som ska dö. Det handlar om personer i sorg. Det enklaste sätt att hjälpa någon annan är genom att lyssna. För det finns ingen lösning på anledningen till sorgen – du kommer inte kunna hindra åldrande eller bota en dödlig sjukdom. Det finns heller inga magiska ord som kommer få allt att kännas bättre. Respektera sättet på vilket personen sörjer, försök inte styra över det, men försvinn heller inte. Genom att lyssna noga kommer du förstå vad personen behöver i just sin situation.

Kom ihåg att alla sörjer olika och sådant som verkar galet eller ovanligt för utomstående, och till och med för den sörjande själv, kan vara just det som hjälper den sörjande mest. När döden gör sig så påtagligt påmind väcks många tankar och funderingar vilka skapar olika reaktioner hos olika personer.

Att prata med någon som kommer dö – att ta farväl

Om någon är dödligt sjuk kommer en rad saker ske med den döende och de närstående. I bästa fall förbereder man sig på vad som kommer ske, man är öppen för det och pratar om det, vilket ofta hjälper. Men döden kommer ändå att orsaka en viss chock och extra ledsamhet. Det är fortfarande döden och det är ofta tufft.

Att tala med någon som ska dö kan vara svårt för släkt och vänner. Man kan naturligtvis vara rädd för att förlora personen. Man kan även vara rädd för att säga fel saker vilket skulle förvärra situationen, eller så bryr man sig för mycket om vad andra närstående ska säga. De flesta kommer till en viss grad hoppas att det inte är sant – att döden inte kommer. Detta är ett hopp som kan förstärkas eller förminskas beroende på omständigheter. Accepterar man inte det oundvikliga, utan fortfarande tror på ett tillfrisknande, vill man inte prata om döden. Att prata om döden kan påminna om ens egen dödlighet och därför vill man, medvetet eller omedvetet, inte göra det. Det kan också finnas tidigare händelser eller ouppklarade sår i relationen som gör att man känner skuld eller skam.

Även den döende kan tycka att det är svårt att uttrycka sig på ett bra sätt. Kanske vill den döende inte vara en börda för släkt och vänner, eller göra dem ledsna eller upprörda. Kanske finns en förnekelse kring vad som händer med en själv. Omständigheter kan också göra det omöjligt att uttrycka sig på det sätt man vill. Kroppen kanske inte tillåter de fysiska uttryck man skulle vilja visa. Plus att det är ont om privata stunder i en sjukhusmiljö. Inre konflikter och ofärdiga affärer kan komma emellan då den döende fokuserar sin uppmärksamhet inåt. Familjen kanske är splittrad och ovänner. Kanske känner personen ingen tillförlit till släkt eller vänner, utan pratar hellre med någon i personalen, en sjuksköterska eller läkare. Har personen aldrig varit speciellt verbal och öppen är det inte alls säkert att det ändrar sig nu. Det viktiga är att inte tvinga någon som inte vill att prata att göra det. Säkerställ bara att personen vet om att du finns där för att lyssna om behovet att prata och öppna upp sig skulle uppstå.

Förutom behovet av fysisk hjälp i form av medicin och smärtlindring behöver den döende känna sig lyssnad på, omhändertagen och känslomässigt trygg. Även inför döden vill man känna sig förstådd och accepterad, precis som alla andra. Vissa närmar sig döden tillfreds med sig själva och de som de älskar, medan andra kan vara rädda, förvirrade och oförmögna att uttrycka vad de känner eller behöver. Annat som kan hindra en döende från att uttrycka sig är: rädsla för att dö, ilska över att livet tas ifrån en, att man känner sig vilsen och ensam, att man är arg och besviken på sin gud, eller att man känner att man har slösat bort livet och sörjer missade tillfällen. Vissa vill dö omedelbart medan andra hoppas på ett mirakulöst tillfrisknande. Personen kan uppvisa irrationell ilska och bitterhet eller skylla sin situation på släkt, vänner, personal, eller på allt i allmänhet.

Det kan också finnas komplicerade underliggande motiv till att man vill öppna upp sig samtidigt som det smärtar och är svårt. Kanske vill man återuppta kontakter man förlorat, med exempelvis familjemedlemmar eller ex, eller så känner man saknad efter släkt och vänner som inte kan närvara. Kanske vill man erkänna och be om förlåtelse för sådant man gjort vilket kan vara både omskakande och helande för närstående.

Om den döende blir orolig eller upprörd och du känner dig oförmögen att hantera situationen, prata med någon i personalen (om personen ligger på sjukhus eller hem). Kanske kan personen uttrycka sig till någon sköterska, läkare, präst eller annan professionell lyssnare även om det inte går till dig. Det samma gäller om du som anhörig inte är redo att ta samtalet än, då kan även du vända dig till personalen för stöd.

Gör ditt bästa för att finnas där för den döende, men glöm inte bort att ta hand om dig själv. Om det känns jobbigt att på egen hand umgås med den döende, eller om du märker att någon annan tycker det, prata om det och hjälp varandra genom att närvara tillsammans. Det är viktigt för alla att ta farväl och genom lätt uppmuntran och stöd brukar de flesta överkomma sina farhågor och hinder och efteråt känna tröst i att ha gjort det.

Ofta vet den som kommer att dö vad som händer. Men om de känner att släkt och vänner inte kan hantera sanningen kan det kännas svårt att prata om vad de upplever och vad de behöver. Detta kan leda till känslor av isolering och ensamhet – man vet inte hur man ska nå fram och säga farväl. Kanske försöker de inleda en konversation genom att fråga en mer allmän fråga som kan leda samtalet in till ett farväl, till exempel ”Vad tror du händer efter döden?”. Likaså kan en närstående fråga en sjuk en fråga som ger indikation på om hen vill prata om sin egen död, till exempel ”Vem skulle du vilja att jag kontaktar om du blir sämre?”. Detta signalerar att du accepterat vad som kan komma att ske och är villig att prata om det, och det ger den sjuke möjligheten att gå vidare eller inte i samtalet.

Att vara en god lyssnare

Några viktiga tips för att vara en god lyssnare och främja samtal om döden:

  • Visa respekt

Ingen av oss vet med säkerhet vad som händer efter döden, oavsett religiös eller spirituell övertygelse. Pracka inte på den döende din övertygelse, detta är deras upplevelse.

  • Var ärlig

Även om det är enkelt att skämta bort något viktigt som vi inte vill handskas med, eller förneka det som sker, är det viktigt att vara öppen och ärlig inför det som händer. Döden är en djupsinnig process och som lyssnare behöver du bara vara där och lyssna, och kanske hålla en hand. Humor kan också vara en del i samtalet och ett sätt att hantera döden – med det får inte ske på bekostad av realisationen av vad som faktiskt sker.

  • Använd närvarande och engagerat kroppsspråk

Sök ögonkontakt och var uppmärksam på om den besvaras. Var uppmärksam inte bara på vad som sägs utan även på hur det sägs. Stämmer ord och signaler ihop – säger personen verkligen vad hen säger? Om inte, bjud in personen att verkligen öppna upp sig.

  • Var lugn

Stundens starka intimitet och känslonärvaro kan få dig att skämmas. Att se din närstående gråta eller i ett hjälplöst och sårbart tillstånd kan kännas obehagligt. Men håll dig lugn. Att andas långsamt hjälper, och sitt med fötterna stadigt på golvet vilket kommer hjälpa dig att känna dig närvarande.

  • Försök med indirekta frågor

För att hjälpa den döende att komma igång kan du försöka med indirekta frågor av typen: ”Jag undrar om det är något du vill prata med mig om?” eller ”Är det något som bekymrar dig?”. Den döende får då valet att svara och inleda samtal eller avstå genom att svara nej. Att ge valmöjligheter är styrkande för personen. Även om personen inte vill prata just nu vet de att du är villig att lyssna om hen senare skulle vilja prata, och det visar att du bryr dig.

  • Försök även med ledande frågor

Även genom ledande frågor går det att få reda på vad personen känner, frågor som: ”Om du blev riktigt dålig, skulle du vilja att jag satt med dig då?”, eller ”Vilken medicinsk vård skulle du vilja få?”. Detta ger återigen personen möjligheten att öppna upp eller avstå.

  • Använd korta påståenden

Genom korta påståenden, som ”Om du känner dig rädd, säg det till mig är du snäll”, kan du skänka personen tröst och visa att du finns där. Detta ger personen möjlighet att öppna upp sig när det känns rätt.

  • Var inte rädd för tårar

Det är helt ok att gråta. Gråt är en naturlig reaktion på emotionellt laddade situationer. Att visa sig ledsen kan ha en starkt helande effekt på eran relation, och det ger den döende tillåtelse att själv sörja över det liv hen lämnar bakom sig.

  • Var tyst

Man behöver inte prata hela tiden. Att bara närvara är viktigt och kan vara väldigt fridfullt.

  • Spirituellt stöd

När en person närmar sig döden är det inte ovanlig att det väcks fler frågor kring döden, meningen med livet och vår existens. Det finns även de som dör helt utan religiösa eller andliga trossatser. Var inte rädd för att söka hjälp, genom vården till exempel. Sjukhuspräster finns för att hjälpa och stödja både den döende och närstående. Kanske vill den döende ha en religiös representant närvarande för böneläsning eller samtal.

Läs mer om

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.