begravning

Olika sätt att begravas

I kista eller genom kremering

Det finns två sätt att gravsättas på i Sverige – i kista eller genom kremering.  I Sverige väljer ca tre fjärdedelar att kremeras. Den avlidne placeras då i en kista som sedan förs in i en kremeringsugn. Eventuella metallföremål som varit inopererade i kroppen, till exempel skruvar och proteser, avlägsnas sedan från askan. Därefter mals askan till ett fint stoft som placeras i en urna. Askan kan sedan förvaras i upp till ett år i väntan på att spridas eller grävas ner.

Kista

Enligt svensk lag måste alla som avlider i Sverige läggas i en kista, oavsett om de ska kremeras eller inte. Vid kremering läggs kroppen först i en kista av arbetsmiljömässiga skäl.

Att välja rätt kista ska i första hand göras från den avlidnes önskan. Om de anhöriga inte vet vilken kista den avlidne vill ha får de själva avgöra vilken som känns lämplig. Sådant som kan påverka valet är vilken typ av person den avlidne var, vilken typ av begravningsceremoni och gravsättning som kommer ske, den avlidnes favoritfärg, hur mycket kistan får kosta, osv.

Typ av kista

Kistan måste vara godkänd för dess ändamål – alltså om den ska jordbegravas eller kremeras. De flesta kistor av trä är godkända för både kremering och jordbegravning, medan plåtkistor inte är godkända för kremering och behöver tillstånd från kyrkogårdsförvaltningen för jordbegravning.

En vanlig kista är 200 cm lång, 65 cm bred och 50 cm hög. Det finns även kistor som är speciellt anpassade efter personer som är väldigt långa (över 195 cm) eller mycket kraftiga. Det finns även barnkistor, dessa börjar från 60 cm i längd.

Den enklaste och billigaste kistan kallas ofta för direktkremeringskista och är endast godkänd för kremering. Den är tillverkad av trä, ofta obehandlad och utan inredning. Ibland kan denna typ av kista användas vid en begravningsceremoni, men då ofta med ett bårtäcke. Dessa kistor kostar ca 1500 – 2500 kronor.

De dyraste kistorna är av plåt eller finare träslag, exempelvis körsbär eller massiv ek. De har fina detaljer på utsidan och tyginredning, madrass, kudde, täcke mm. Ofta har de även bärstång. Priset ligger mellan 20 000 och 35 000 kronor, men kan även stiga uppåt 50 000 kronor.

Däremellan finns det otaliga kistor att välja på. Priset varierar beroende på material, färg, inredning och detaljer. Furu och björk är vanliga materiel och priset ligger mellan 6 000 och 10 000 kronor.

Om kroppen ska transporteras utomlands, eller hem från utlandet, krävs en zinkkista. Denna svetsas igen för att förhindra spridning av sjukdomar. Det krävs sedan en vanlig kista för ceremoni och gravsättning. En zinkkista kostar runt 6 000 kronor plus ytterligare 1 000 kronor för arbetet med att försegla den.

Urna

En urna kan behövas om den avlidne ska kremeras. Precis som med val av kista ska den avlidnes önskan i första hand styra val av urna. Beroende på om begravningsceremonin hålls innan eller efter kremeringen, och vilken form av gravsättning som ska ske, kan valet av urna skilja sig mycket åt. Vid en ceremoni med urna istället för kista (alltså efter kremering) kanske anhöriga väljer att lägga ytterligare omsorg i valet av urna då den kommer att hamna i ceremonins centrum. Om ceremonin hålls med kista (innan kremering) kanske urnan kan vara av enklare slag, om det ens behövs en urna.

På krematoriet placeras askan i en enkel form av urna som liknar en pappkartong. Om askan ska spridas eller grävas ner, exempelvis i en minneslund eller liknande, behövs ingen ytterligare urna. Askan grävs då ner i en tygpåse (som kyrkogårdsförvaltningen tillhandahåller) eller som den är. Om man vill ha en finare urna under ceremonin går det bra, men askan kommer att gravsättas utan den.

Om askan ska gravsättas i en kistgrav eller urngrav ska urnan vara gjord av ett material som är biologiskt nedbrytningsbart, som till exempel trä, järn, glas eller PLA (ett slags naturligt nedbrytbar bioplast).

Om urnan ska placeras i urnkammare, kolumbarium eller urnmur krävs en urna som är icke-nedbrytbar, av exempelvis koppar.

Det finns även urnor av sand som snabbt bryts ned i så väl jord som vatten. Dessa är därför extra lämpade vid gravsättning av askan till sjöss.

Priset för en urna börjar runt 1 200 kronor och sträcker sig upp mot 5 000. Priset beror på material, utformning och detaljer.

Tillverka egen kista eller urna

Man kan själv tillverka en kista eller urna, antingen för egen hand eller genom beställning. Den ska då följa riktlinjerna i SBT:s ”Rekommenderad kravspecifikation för egentillverkande kistor eller askurna”. Det kan också vara en god idé att höra sig för med kyrkogårdsförvaltningen eller krematoriet om man har något väldigt speciellt i åtanke.

Det finns även färdiga kistor och urnor att köpa som de anhöriga själva kan måla och utsmycka.

Gravsättning efter kremering

Minneslund

I en minneslund grävs askan ner eller sprids i ett tydligt utmärkt område. Det brukar finnas bänkar, meditationsplatser, vattenanläggningar mm. på området. Minneslunden är en gemensam gravplats och inga enskilda gravar märks ut. Anhöriga får inte närvara vid gravsättningen och heller inte veta var askan är nedgrävd. Istället finns en angiven plats, smyckningsplats, där ljus och blommor placeras när man besöker graven. En minneslund kräver ingen skötsel eller tillsyn av anhöriga och kostnaden ingår i begravningsavgiften. De anhöriga får ett minnesblad eller minneslundsintyg efter gravsättningen.

Askgravlund

Askgravlundar är utformade likt minneslundar men är inte lika anonym. Askan grävs ner eller sprids inom ett tydligt angivet område. Den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum graveras in på någon form av namnplatta – den kan vara av natursten, glas, brons eller liknande och utformad på olika sätt. Namnplattan placeras inte i anslutning till den enskilda askan utan på en gemensam plats. Likt en minneslund finns en smyckningsplats för blommor och ljus. Vanligtvis får anhöriga närvara vid gravsättningen. Kyrkogårdsförvaltningen ansvarar för underhåll och skötsel. Gravsättning och grav ingår i begravningsavgiften men det tas ut en engångsavgift för graveringen av namnplattan.

Askgravplats

Askgravplats liknar minneslund och askgravlund men är inte anonym. En namnplatta eller liknande med den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum markerar var den enskilda askan är begravd. Namnplattan kan vara av metall, sten, natursten eller liknande. Ofta kan askan från flera (normalt 2–4) familjemedlemmar begravas i samma grav, men det är olika hur många som kan begravas i samma grav beroende på begravningsplats. Vid upplåtelse av askgravplats utses ett ombud som tillsammans med kyrkogårdsförvaltningen avgör vilka andra som ska få gravsättas i graven. Anhöriga får närvara vid gravsättning men blommor och ljus lämnas på en smyckningsplats i anslutning till platsen. Gravrätten är 25 år och gäller från sista gravsättning i graven. Den kan även förlängas ytterligare 25 år mot en avgift. Gravsättning och gravplats ingår i begravningsavgiften men då det är kyrkogårdsförvaltningen som ansvarar för skötsel av graven utgår en engångsavgift (normalt mellan 3 000 och 9 000 kronor). En engångsavgift tas även ut för gravering av namnplattan.

Urnsättning

En urnsättning är som en vanlig jordbegravning fast med en urna istället för en kista. Graven kan dekoreras av anhöriga till skillnad mot gravarna i minneslund, askgravlund och askgravplats. Flera familjemedlemmar kan begravas i samma grav, de rymmer ofta 4 till 9 urnor. Gravrätten gäller i 25 år från sista urnsättningen men kan ofta förlängas i ytterligare 25 år mot en avgift. Till skillnad mot jordbegravning med kista, som måste ske inom en månad efter dödsfallet, behöver en urna inte gravsättas förrän inom ett år. Fram till urnsättning förvaras urnan hos krematoriet eller hos kyrkan. Anhöriga får närvara vid gravsättningen. Om man vill kan man ha en präst eller annan religiös officiant vid gravsättningen och hålla en mindre andakt, men det är inget måste. Själva gravsättningen sker genom att urnan sänks ner i graven med ett rep och det kan göras av anhöriga om man så önskar. Eller så kan man överlåta gravsättningen i sin helhet till kyrkogårdsförvaltningen som meddelar när urnsättningen ägt rum.

Kistgravplats

I en kistgrav finns det ofta också plats för ett antal urnor.

Urnkammare

En urnkammare kan jämföras med en gravkammare. Det är ett luftrum, exempelvis en större betonglåda med lock, i vilken en eller ett flertal askurnor får plats. Allt eftersom dödsfall i släkten inträffar öppnar man urnkammaren och placerar urnan däri. Urnkammaren är oftast placerad under jord.

Kolumbarium

Ett kolumbarium är ett gravvalv i vilket det finns väggnischer där askurnor placeras. Nischerna kan rymma en eller flera urnor. Kolumbariet kan vara ovan eller under jord – exempelvis under en kyrka.

Urnmur

En urnmur kan sägas vara en variant av kolumbarium. Det är en mur med nischer där en eller flera urnor kan placeras. Urnmurar finns oftast utomhus och nischerna kan vara antingen öppna eller slutna – i Sverige är de slutna.

Spridning av askan utanför begravningsplats

Att sprida askan på en plats som hade stor betydelse för den avlidne kan göras med tillstånd från Länsstyrelsen. Askan kan spridas över vatten eller land, exempelvis i havet, på ett fjäll eller i en skog. Länsstyrelsen bestämmer om platsen är lämplig från fall till fall, men överlag ska den inte vara alltför nära bebyggelse, tomtmark, mindre sjöar och vattendrag, eller där människor ofta vistas. Ansökan kan inte göras i förväg utan endast av dödsboet. De anhöriga hämtar askan vid krematoriet (legitimation krävs) och lämnar efter gravsättningen in ett intyg om detta till Länsstyrelsen.

Gravsättning i kista

Kistgravplats

Detta är nog det som de flesta föreställer sig när de tänker på en begravning. Kistan sänks ner i en grav i marken – ofta är det en del av begravningsceremonin men det kan också ske efteråt, utan att anhöriga närvarar. En kistgrav har normalt plats för flera kistor. Gravrättstiden är 25 år från det datum då den senaste gravsättningen i graven skedde. Gravrättstiden går att förlänga ytterligare 25 år mot en avgift.

Kistgravlund

Kistan begravs inom ett markerat område men de anhöriga får inte veta exakt var – gravsättningen är alltså anonym på samma sätt som när aska gravsätts i en minneslund. Det finns heller ingen gravrätt. Ofta kan man få en namnbricka av något slag uppsatt på en gemensam plats, på en så kallad gravvård. Den tas sedan bort efter 25 år, om man inte förlänger mot en avgift. Likt minneslunden finns det smyckningsplatser där anhöriga kan lämna blommor och tända ljus.

Gravkammare, gravvalv, gravkor och mausoleum

Gravkammare, eller gravvalv, är rum belägna under jord i vilka kistor placeras allt eftersom personer avlider. Ofta tillhör de avlidna samma familj eller släkt. Om rummet är en utbyggnad till exempelvis en kyrka, eller en egen fristående byggnad, kallas det för gravkor eller mausoleum. Dessa är ofta dekorativt utsmyckade och fungerar som monument över den gravplats de omgärdar. Att begravas i gravkammare eller mausoleum är nuförtiden inte så vanligt, även om efterfrågan faktiskt ökat på sistone.

Gravsättning efter helkroppsdonation

I stort sett alla som är mellan 18 och 95 år kan under sin levnadstid donera hela sin kropp till medicinsk och anatomisk undervisning. Ett avtal tecknas mellan personen och ett av fyra universitet i Sverige som godtar helkroppsdonationer: Umeå universitet, Göteborgs universitet, Karolinska institutet och Uppsala universitet. Efter dödsfallet tar den aktuella anatomiska avdelningen hand om kroppen som balsameras i väntan på användning. Efter att kroppen använts enligt avtalet kremeras kvarlevorna och askan överlämnas till anhöriga för gravsättning. Detta sker normalt inom ett till två år från dödsfallet. Askan gravsätts därefter enligt den avlidnes önskemål. Ofta hålls även en begravningsceremoni i samband med dödsfallet, men då utan att kroppen är närvarande. Att donera sin kropp är en ideell handling och ingen kontant ersättning utgår under donatorns livstid. Däremot bekostar aktuellt universitet några av begravningskostnaderna som annars hade betalts av dödsboet. Dessa täcker transport till och från anatomiavdelningen, begravningsentreprenörens arvode, material för en enkel begravning och kostnader för att kremera och deponera askan på en begravningsplats. Om anhöriga så önskar kan de själva skjuta till medel för en finare urna, officiant, blommor, minnesstund osv.

Läs mer om

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.